Hallonplantan är en halvbuske, från vars underjordiska stamdelar nya skott skjuter upp varje vår, mot hösten blir de helt förvedade. Nästa år blidas i bladvecken örtartade grenar med klaselika blomsamlingar, efter fruktsättningen dör hela stammen, som alltså endast blir två år gammal.
Blommans byggnad antyder, att pollination skall utföras av nektarsökande insekter. Försök har visat , att blommor, där insekterna utestängts, inte ger
upphov till några hallon.
På grund av ståndarknapparnas talrikhet finns stora mängder pollen tillgängliga för bina i hallonblommorna. Blommorna levererar pollen under
ca 1 ½ dygn. Pollenkornen har ett oljeskikt, som underlättar binas hop-klumpning av dem, för transport till kupan. Pollenets färg är ljusgrå.
Sedan blomknoppen börjat öppna sig, dröjer det ungefär ett halvt dygn innan nektaravsöndringen kommer i gång. Den når sitt maximum efter ytterligare ett halvt dygn, därefter börjar blomman vissna och avslutar nektarproduktionen.
Hallonblommorna har ett sockervärde som är bland det högsta, som påträffats. Eftersom blommorna dessutom tillhör den s.k. heldagstypen, som har en jämn nektarproduktion från morron till kväll, är de idealiska som nektarleverantör för bina.
Källa: Biväxter Åke Hansson